156 RUNTOM. MAGASIN GIDEÄLVDAL Alla vet om att det är krig i Ukraina. Flyktingar, mest kvinnor med barn, har kommit till Mellansel, Björna, Trehörninsjö och Långviksmon. Det jag vill berätta om är mina upplevelser när jag kom till Sverige från Ukraina för 25 år sedan. Att komma från en stor stad som Dnipro på nästan en miljon människor till lilla Utanlandsjö var en chock. Från en lägenhet till en stuga som inte kunde låsas mitt i skogen och en katt som kunde komma in när den ville för att den trodde jag var ägarens dotter. Möss som hördes här och där. Kvistarna som piskade varandra i luften under starka vindar och jag inbillade mig inbrottstjuvar, fast vad skulle de stjäla i en liten stuga mitt i ingenstans? Men tack vare de människorna som tog emot mig kände jag mig trygg och väldigt välkommen. All värme, omtanke och kärlek jag fick i början av min resa av Lena, Karl, Folke, Anna, Lotta och flera andra. Kulturkrockarna var nog inte många, men jag vill prata om maten eftersom jag är mycket matglad. Sås- min första tanke var varför ska man ha sås på allt? I Ukraina traditionellt förbereder man inte sås separat till maten, följer den med grytan eller liknande så är det bra. Svartvinbärsgelé och rönnbärsgelé till köttet? Sött till köttet, det tog tid att vänja sig. Nu, 25 år efter ankomsten, är det så gött! Söt sill var en annan chock. Jag älskar sill, men i Ukraina ska sill vara saltat, inte söt för fem öre. Bröd- det var som att komma till himmelriket, så många sorter och så goda, bra för humöret mindre bra för figuren. Påsk- vi färgar ägg och bakar ”Paska” ett traditionellt ukrainskt påskbröd, som är lite sötare än ett vanligt bröd. Sverige- söt sill igen och Påskhare som gömmer ägg, varför gör han det får man inte veta. Och Påskkärringar, söta barn utklädda till gamla gummor som går och tigger godis men kan gärna ta pengar också. Påskägg fyllt med godis, som min adoptiva familj gömde under min säng på natten, var som att bli barn på nytt fantastiskt och underbart, tack. Midsommar – maten var jag beredd för likaså mera söt sill, men ”små grodorna” då vuxna människor hoppade runt midsommarstången och sjöng och ville att jag skulle göra likadant, det kom lite som en chock igen, en väldig roligt sådan. Och surströmming ska jag nämna separat- så illa luktande stinkande fisk som man ska….äta. Hm, råkade gifta mig med en person som till och med älskar stanken eller förlåt Klas, doften av surströmming. Men vad gör man inte för kärleken- jag kommer nog genomlida det någon gång då och då, med snaps så glider även den ner. Och sist men inte minst- lösgodis! Massvis, tonvis med lösgodis! Inte alls beroende framkallande, nepp. Första resan hem till Ukraina har jag köpt 3 kg lösgodis med mig och fördelade mellan alla släktingar och vänner. Ringa före du kommer på besök fanns inte heller på listan och jag blir fortfarande glad när folk dyker upp bara så där framför min dörr, eller i hallen som man gör i Långviksmon och i andra byar. 25 år senare, gift, 3 barn, 3 bonusbarn, 2 hundar, 1 katt och trivs otroligt mycket i det stora huset i den lilla Långviken i Långviksmon. De flesta skillnader är ganska små, ukrainare och svenskar är så lika varandra - vi älskar våra barn, vi värdesätter tid med familj och vänner, vi älskar våra husdjur, vi alla gillar att skratta, fira högtider, presenter och god mat. Resa, naturen, mysa framför TV, dansa, sjunga och bara leva! Men tanke på kriget som pågår just nu i mitt hemland, alla människor som tvingas lämna sina hem och sitt liv i Ukraina, så hoppas jag att vi kan hjälpas åt och få dem att känna sig trygga och välkomna. Precis som jag kände mig välkommen till Utanlandsjö! ■ NATALIA ANTONOVA STRANDBERG, LÅNGVIKEN Ukraina och Sverige
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=