124 RUNTOM. GRUNDSUNDA TIDNING sonen på raden ovanför blir så upprörd över en tripping-utvisning att han skriker ”Men din jävla sopdomare” och hytter med näven mot isen. Man kanske vänder sig om och konstaterar att det hände, men inte så mycket mer än så. Borde vi inte markera att sådant beteende inte är ok? Jag är säker på att flera av oss skulle ingripa om detta skedde i en butik där kunden började skrika på butiksbiträdet och kalla hen för könsord eller andra sexistiska termer. Vad är skillnaden egentligen? Tyvärr börjar föraktet mot våra ishockeydomare redan på knattenivå. Jag har själv bevittnat när 13-åriga domare fått så mycket skäll av tränare och föräldrar att de börjat gråta på isen. När publiken skrikit och gormat åt beslut i U14-serien där domarna bara är några år äldre än spelarna. Idrott ska engagera och röra upp känslor, men hur långt får det gå? Jag vet att jag redan i ungdomens dagar inte riktigt förstod detta hat mot våra domare. Jag vet att jag tänkte att utan domare så blir det ju inga matcher. Vidare så är ju hockeydomare mänskliga, precis som oss andra. De tar felaktiga beslut ibland, precis som vi gör på våra arbeten. Skillnaden är bara att deras beslut bevittnas av tusentals åskådare. Åskådare som dessutom har helt skilda åsikter om beslutet var rätt eller inte. Jag vet inte om jag skulle vilja axla mitt jobb på de premisserna. Men det gör våra domare dag efter dag, vecka ut och vecka in. Allt för att ishockeyspelarna ska kunna utöva det roligaste de vet, men också för att vi som publik ska få se det roligaste vi vet. ”Men de har ju ändå valt detta, de får betalt och vet ju hur det är” brukar ofta vara en replik som jag får höra när jag diskuterar detta med andra. Absolut, men de flesta av oss har också valt våra arbeten och får lön för det. Men jag har svårt att tro att ni trots dessa val och pengar på kontot varje månad skulle rycka på axlarna åt grova påhopp. Kanske triggar detta ämne mig så mycket eftersom min äldsta son vid ca 15 års ålder bestämde sig för att lägga av med hockeyn och i stället bli domare på sin fritid. Att sitta på läktaren och höra andra människor, mestadels vuxna, skrika både det ena och det andra till min son väcker tigermamman i en vill jag lova. Jag har vid något tillfälle faktiskt vänt mig om och upplyst gaphalsarna om att det är min 15-åriga son som dömer och att deras sätt att agera inte hjälper till i jakten på nya domare. För nya domare behövs. Det råder domarbrist i både ishockey, fotboll och innebandy i Sverige i dagsläget. Med den mentalitet som råder, så lär det inte bli lätt att rekrytera nya. Här anser jag att vi måste ta ett krafttag tillsammans. Klubbledningar, supporterklubbar och gemene man. Kanske måste vi vända oss om och markera när vi hör grova ord och påhopp på domaren när vi är på nästa match. Kanske måste de ledande i supporterklubbarna markera att glåpord eller könsord inte är okej att kasta ur sig om man vill vara en del av deras gemenskap. Men framförallt måste vi, supportrar i allmänhet, visa vägen och bli bättre förebilder för våra unga. Slutligen vill jag bara rikta ett stort tack till alla de idrottsdomare, unga som gamla, som gör det möjligt för oss att få se härliga matcher runt om i vårt avlånga land. Ni gör ett fantastiskt och viktigt jobb! Utan er, inga matcher.■
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=