Runtom 2020

RUNTOM. MAGASIN GIDEÄLVDAL 64  JÖRANS BLOGG N är vi firade den senaste julen var även den fylld av alla de traditionella inslagen som hörde till festen. Samvaron, maten, TV-tittandet, klapparna, julfriden, den nära gemenskapen och allt det andra som hör ett riktigt julfirande till. Vår tillvaro var intimt förbundet med alla de inslag som format vårt liv under svunna dagar och år. Det kallas tradition. Vi räknade också med att så skulle det vara under lång tid framö- ver. Inga omstörtande världshändelser skulle påverka våra kommande dagar. Tänkte vi! Samtidigt som vi aningslöst levde i denna trygga och ombonade tillvaro hade något omstörtande fötts i en annan del av vår värld. I Kina hade ett virus upptäckts som sedermera skulle visa sig innebära förödande konse- kvenser för människors liv och hälsa på alla kontinenter. Ingen har ännu utrett hur detta onda tilläts utvecklas ohämmat under den första tiden. Nå- got som var orsak till att det inte kväv- des i sin linda utan kunde utvecklas helt okontrollerbart. Det kanske kan bli föremål för omfattande utredningar så småningom. Under den första tiden var vi helt aningslösa, i Sverige och i en stor del av övriga världen. Denna händelse ger oss osökt an- ledning att för en liten stund låta våra tankar stanna vid ett osvikligt faktum. Ack så lite vi vet om vår framtid. Vi har en inbyggd benägenhet att ibland in i minsta detalj planera för våra kommande osedda dagar. Vid närmare T E X T : J Ö R A N L U N D B E R G Framtiden, någonting dunkelt. Vårt liv vi räknar i dagar och år, men vet inte alls hur många vi får. Vi frankt accepterar att tiden går och hänger med så länge det går. Men har ni tänkt att så lite vi vet. Det som handlar om framtiden i synnerhet. En liten händelse kan vara det, som gör att livet fylls av missmodighet. Ett litet virus av otäckt slag, kan helt plötsligt förändra vår dag. Men det som nu vållat oss obehag kanske kan ge oss en ny morgondag. eftertanke är det heller inte någonting som skulle stå i kontrast till vår livsvil- ja. Tvärtom är vi oftast fascinerade av det något okända som framtider utgör. Det är även naturligt hos oss att räkna med en framtid och många kommande dagar. Fastän de snarast kan liknas vid att syssla med roulettspel eller våga ett tärningskast. Många siare och spåmän har ägnat sig åt att se in i kommande dagar som om det vore någonting uppenbart men har i de allra flesta fall misslyckats. När du nu läser detta har vi kanske bemästrat de värsta verkningarna av den rådande pandemin. För så mycket erfarenhet har vi av framtiden att någon gång tar det slut och livet återgår till normala förhållanden. Vad vi då kan säga är att vi vaknar upp till en annorlunda värld och en annorlun- da tid. Den framtid vi bygger på de erfarenheter och verkningar som nuet ger oss. I en dikt har jag liknat livets olika skiften vid en ishockeymatch. Den bilägger jag så att den får komplettera mina funderingar. • I tidens spel En tidens ishockeymatch är som självaste livet. Man vinner ofta en del, men förlorar det som ses givet. Ibland försvinner all styrka och must, det kan kännas uselt i sinnet. Då man får en snöplig förlust, något som svider i skinnet. Det lirkas med trissan både kort och långt, ett samspel av särskild sort. Men oftast det är både bökigt och trångt och passningen blir ofta för kort. Vad vet vi om vilken passning vi får, den är ju av livet en del. Vad vet vi hur det slutligen går, eller om allting blir fel. Ibland blir det usla perioder och det mesta av livet går snett. Då måste vi ta till metoder, som är utan båd sans och vett. Men fastän vi lirar träget, förslösar en mängd energi. Får vi ändå gilla läget. Så måste det evigt förbli.