Runtom Stornummer 2019 bläddringsbar

N edanstående starka fiskehistoria kommer jag ihåg från då jag var tretton år. Den gången, efter att vi lagt ut våra nät, drog en stormby fram och förhindrade oss från att ta upp näten kommande dag. I två dagar blåste stormbyar. På den tredje dagen hade stormen mojnat så pass att vi kunde ge oss ut och försöka ta upp näten, som då var fulla av skorv. Vet ni vad en skorv är? Det är ett li- tet vattenlevande djur på cirka sju cm, som påminner om insekten gråsugga. Den äter bland annat döda fiskar som fångats i nät. Den fyller säkert sin funktion i näringskedjan men det kän- des väldigt äckligt att dra upp näten med den halvätna fisken. På väg hem hade stormen tilltagit igen. Båten gick upp på de vita höga vågorna och slog ner med tunga, ljud- liga dunsar som fick båten att skälva. Vatten stänkte in och vi var tvungen att som pappa sa: ”Söka nödhamn”. Det vill säga, vi stävade in i Strå- sundsviken. Jag fick därefter lubba grusvägen till Köpmanholmen och berätta för mamma vad som hänt. Hon tog då bilen och körde ut till Stråsundsviken och hämtade de våta, frusna ”nöd- ställda”, farsan och hans brorsa. När vi kom hem åt vi, kanske den godaste måltiden någonsin, morsans hemgjorda köttsoppa med klimp. En annan gång då vi var ute med båten hördes, när vi passerade berglundskajen, plötsligt en kraftig smäll akterut. Vi hade kört på en stock som slagit upp vår Volvo Penta motor från sina fästen. Hastigt inför våra ögon försvann motorn bubblande ner i djupet. Svärande fick vi ro in till kajen. Senare gick pappa upp till fabrikens kontor och klagade. Han hävdade att det var deras fel, då stocken kom från massaindustrihanteringen. Och… fick rätt! Vi tilldelades en summa pengar för att inhandla en ny utombordare. En Evinrude! Vi hade lite senare en så kallad snipa med ruff. Den hade en Albin O21-motor som farsan var tvungen att dra igång på det sättet att han med händerna snurrade svänghjulet så att motorn stånkande kom igång. Båtens poetiska och tillitsfulla namn löd: ”Hoppet”. Ofta, vid lediga stunder, tog vi ”Hoppet” ut i skärgården. Ibland hände det att vi låg över ute på någon ö, ibland i tält men ofta i båten. En sommar tältade vi en hel vecka på en ö i arkipelagen, Kråkskär. Det måste ha varit 1980 för vi hade med oss en liten svartvit tv som visade OS från Moskva. Vi tog ström från ett batteri i båten. Ofta kom en kompis till pappa ut med sin båt för att hälsa på. Vi såg på utsändningarna från OS tillsammans, i synnerhet boxnings- matcherna. På denna lilla svartvita tv-apparat med grynig bild, då näskemasten låg i så kallad radioskug- ga, tittades på Teofilo Stevenson när han vann sitt tredje OS-guld. Han var enligt pappas kompis en ”hårtslående kubanes” och diskussionerna rörde sig alltid om huruvida han skulle ha någon chans i en match mot Muhammed Ali. Maten tillagades hela veckan över öppen eld och jag tänkte avsluta med att delge er ett recept på halstrad nyfångad sik à la Kråkskär 1980. Rensa och snitta skinnet på fisken. Salta rikligt i snitten och bukhålan, Peppra och fyll med dill, persilja och smör. Halstra över glödande alved. Servera med potatismos, crèmefraiche och löjrom. För finsmakaren vill jag nämna att vi Ibland även hade harsyra som sallad till denna gourmet- måltid.• TEXT: PATRIK VESTIN När jag var liten hade vår familj båt nere vid ”Sunne”, vi var medlemmar i Köpmanholmens Båtklubb. Den första båt vi hade, som jag kan minnas, var en så kallad HT ”HardTop”. Ni vet en öppen båt som fått ett litet skyddat utrymme framtill. Ofta for pappa och jag ut och fiskade med denna båt tillsammans med hans brorsa, min farbror. Vi la ut nät på lite olika ställen i skärgården, men ofta mellan Älgön och Strängöarna.  HOLMEN SOM DET VAR FÖRR Batklubben . RUNTOM. COLLAGE NÄTRA/HÖGA KUSTEN 72