Runtom Stornummer 2019 bläddringsbar

124 RUNTOM. Magasin Gideälvdal I vintras var det många som blev nyfik- na i Trehörningsjötrakten när en gård i Långviken blev såld till ett ungt par från Stockholm. Helt plötsligt var det inte bara hemvän- dande ungdomar som börjat skaffa sig hus och gårdar i bygden utan nu var det fler som upptäckt vilken fin bygd vi har. TEXT OCH FOTO: THERESE EDIN T ill Långviken har Elin Nilsson och Magnus Sandell, 28 respektive 29 år gamla, flyttat från Stockholm. Ingen av dem har någon koppling till området eller än mindre hade de varit så här långt norrut när de köpte huset. – Jag är uppvuxen i Aspåsnäset utanför Kro- kom i Jämtland, och bodde i Östersund från tolv års ålder till dess jag tagit studenten. Därefter flyttade jag till Stockholm och sökte både jobb och bostad och blev kvar i cirka åtta år, berättar Elin. I Stockholm hittade hon inte bara jobb utan även kärleken på jobbet. – Vi träffades när vi båda två jobbade i köket på Fridays, en restaurang på Stureplan, berättar Magnus som är född och uppvuxen i Danderyd. Just i köket trivdes Magnus och han fortsatte att jobba sig upp och lära sig genom att få jobba som kock på flera restauranger. Han har bland annat jobbat på Erik Lallerstedts restaurang Gondolen. – Där stod jag vid fiskbänken i tre år och det jobbet var väl min restaurangskola, där fick jag verkligen lära mig allt och jag stank fisk varje dag jag kom hem, skrattar han. Sen har jag även jobbat på restaurang Djuret, som ligger i Gamla Stan, och där tog vi tillvara på hela djur och gjorde avsmakningsmenyer som sedan byttes ut en-två gånger i månaden. Det var väldigt inspirerande och utvecklande eftersom du behövde lära dig ny meny väldigt ofta. När de köpte huset i Långviken och flyttade upp i januari var det ingen av dem som hade ett jobb. – Jag har under ett och ett halvt års tid läst Food & Beveragemanagement vid sidan av jobbet och det slutförde jag nu i mars. Jag ville bredda min kunskap till mer än att bara laga god mat och allra helst när vi visste att vi ville flytta uppåt i landet, säger Magnus. – Ja det är något som vi har känt under en längre tid, att vi ville flytta norrut för att få mer livskvalitet. I Stockholm kan du bo i samma trappuppgång som någon utan att veta vilka de är och vi ville få möjlighet till mer betydelsefulla relationer och naturen inpå knuten, berättar Elin. Vi har dessutom velat ha hund så vi skaffa- de två schäfervalpar tre dagar efter att vi flyttat in, skrattar Elin. Elin jobbade under sin tid i Stockholm på ICA och har även gått deras interna ledarutbildning- ar och nu jobbar hon extra på ICA i Örnskölds- vik. – De flesta som gick ledarutbildningarna ville driva stora butiker som MAXI men jag tycker om de små lanthandlarna. Bland det bästa på veckan är när vi åker och veckohandlar i Flärke, berättar Elin lyriskt. Just jobb löste sig väldigt fint för dem båda, Magnus har fått jobb som kock på Linnea & Pe- ter och Elin kommer, förutom det extrajobb hon har, att jobba på Systembolaget i Nordmaling under sommaren. – Vill man jobba så finns det jobb och vi är beredda på att jobba med allt, konstaterar Elin. Flexibla och positiva är något som verkligen genomsyrar paret och känslan när jag träffar dem är att de är väldigt lättsamma. – Vi trivs väldigt bra här, det är oerhört vackert och alla hälsar och är så trevliga. Vi ser verkligen fram emot att se när allt blir grönt och vi kan odla vår egen potatis och grönsaker, säger de båda entusiastiskt.• ElinochMagnus lämnade Stockholmför Långviken Kvinnofrukost i Trehörningsjö lockade 34till Pingstkyrkan En lördagsmorgon i april bjöd vårvintervädret på sin allra bästa sida med strålande sol. Det passade utmärkt för just denna morgon hade vi, några tjejer från församlingen Missionskyrkan Långviksmon/Pingstkyrkan i Trehörningsjö, en kvinnofrukost inplanerad i Pingstkyrkans lokaler i Trehörningsjö. TEXT: LINA STAV FOTO: THERESE EDIN Vi siktade på att det skulle komma runt 30 personer och det var inte en så tokig gissning, för 34 stycken satt till bords när vi räknade efter. Det sorlades friskt och det var kvinnor från 25 år till 88 år från lite olika ställen runt om i bygden. När alla hade tagit en och två gånger av frukostbuffén dukade vi av och det servera- des ”efterrätt”; en smarrig tosca på kladdkakebotten i muffinsform. Sedan var det dags för morgonens gäst Eva-Lotta Norberg att börja dela med sig av sitt liv. Eva-Lotta, som till och med tonåren är uppvuxen i Långviksmon och igenkänd av flera i byn, inleder med att säga hur hon alltid uppfattats som glad och utåtriktad och full av energi. Många nickar och så bryter hon med att säga att det inte alltid varit så. Hur det har funnits en period i hennes liv där tyngden från allt jobbigt som varit, samlats på hög och dränerat henne på viljan att leva. Hela rummet sitter knäpptyst och lyssnar på hur hon förklarar vad det är som gjort att själen blivit så nedtyngd. Hennes berättelse, där det skaver, känns som allas vår berättelse. Olika händelser som gjorts och saker som sagts till oss medvetet eller omedvetet kan ge oss sår som värker djupt i själen genom livet om de inte tas itu med. Tiden läker inte alla sår. Nyckeln till hennes helande, både psykiskt och fysiskt (ledvärk), kom av att hon uppfattade att Gud bad henne ringa upp och be någon som gjort henne illa om att förlåta henne för det dåliga hon hade bidragit med i relationen. Hon löd den rösten och all fysisk värk försvann efter det telefonsamtalet och på den vägen började också de inre knutar lösa upp sig. Vi gick alla från denna kvinnofrukost med en rejäl ”boost” av ”vår” om definitionen är att nytt friskt liv kommer upp ur det gamla frusna när ljuset och vär- men får lov att skina in. Denna morgon gav mersmak och vi tänker absolut att det får bli fler sådana här framöver. •