Runtom Stornummer 2019 bläddringsbar

120 RUNTOM. Magasin Gideälvdal Jag har i en tidigare blogg beskrivit den underbara natur som omger tätor- ten. Särskilt har jag hyllat naturen i och omkring Gide älvdal. Den är alldeles unik och fullt i klass med många andra attraktiva turistområden. Det land som efter den senaste istiden som en ren och obesmittad jungfru steg ur havet för att så småningom visa sin underba- ra skönhet har allt man kan önska sig. För den som turist reser för att bibringa sig oförglömliga naturupp- levelser är området alldeles perfekt. En vandring genom de milsvida tallmoarna med barrströdda stigar genom den öppna stamskogen är en upplevelse man sent glömmer. En stunds rast vid den porlande bäcken med en kaffepanna över lägerelden kan bli ett minne som styrker inför långa gråa arbetsdagar. En huggvillig fisk som för en stund rör upp den lilla skogstjärnens spegelblanka yta. Vilket motstånd den ger innan den slutligen rensad och insaltad ligger och fräser i den medhavda sotiga stekpannan. Listan över attraktiva turistmål kan göras lång och inbjuder till städse nya upptäckter. Men i det här inlägget vill jag hylla människorna i vår bygd. Sedan urminnes tider har de varit kända för en lång rad goda egenskaper. De första nybyggarna som så småningom kunde finna näring ur de små tegarna de brutit ur den karga jorden var hänvisade till ett strävsamt liv som av och till var fyllt av svårigheter. De var alltid kända för sin ärlighet och hjälp- samhet. Den goda sammanhållning de hade blev den styrka som bidrog till att de kunde fortleva släktled efter släktled. Jag tänker också på alla de som slet för sin magra utkomst med skogsarbete, timmerkörning och flottning. Under vidriga förhållanden i dragiga jordkulor och med yxa och timmersvans i meterdjup snö tog de fram miljontals timmerstockar. De ofta barnrika familjerna i de små röjning- arna och boställena hankade sig fram med vattvälling, potatis och saltlake. Under en lång tid betecknade man området som överbefolkat viket inte gjorde livet lättare. I dag har urbaniseringen gjort det allt glesare på landsbygden. Ja, en del talar till och med om glesbygd, ett ord jag inte gillar alls. Men det är i stort sett samma människor som i stor ut- sträckning har sina rötter i den gamla bonde och brukarkulturen. De har i grunden samma ärliga och framsynta strävan att finna arbete och utkomst för sig och sin familj. Som bofasta har de en, som jag tycker, hedervärd strävan att bevara och även utveck- la den bygd de så innerligt älskar. Dessvärre är det så att många som lever i stora samhällen och stadsbild- ningar inte har kunnande nog för att rätt begripa det värde som en levande landsbygd har. Men den senaste tiden är det också många unga familjer som insett rikedomen i en lugn och trivsam livsmiljö. Och därför inrättat sina liv i förut nästan döda byar. I det sam- manhanget vore det en god gärning om många hus och fastigheter ute på landsbygden som inte bebos eller brukas kunde ställas till förfogande för de många som egentligen vill bosätta sig i vårt område. Man skulle nog förnya en sådan inventering. Nu är det också trendigt att många människor i överbefolkade städer i Mellaneuropa har upptäckt det enorma värde som ligger i en livsmiljö nära naturen. De drivs på flykt när de blir varse den oerhörda miljöförstöring som råder omkring dem. De har nämligen insett de möjligheter som en naturnära tillvaro ger dem. Tyvärr är det så att många som tar del av utvecklingen på landsbygden tycker att det bara är eländes elände. Jag har i viss mån reagerat mot detta och tycker vi skall vara stolta över vår bygd och i alla sammanhang visa på alla de goda krafter som på sikt kommer att förändra synen på den. Vi skall tala om att inom vårt område Gide älvdal finns alla goda förutsätt- ningar för en god tillvaro och ett rikt liv. Inklusive arbetstillfällen vid alla de små företag som finns. Vi behöver till exempel inte bygga något kulturhus, det har vi Gideå. Vad man kanske kan reagera på är den njugghet som stat och kommun visar gent emot landsbygden. Ofta sker det i form av uddlösa projekt som i förlängningen inte får någon varaktig effekt. Utan en levande livskraftig landsbygd dör även tätorten. Jag har myntat ett begrepp som vi tillsammans skall ta till vårt hjärta: SATSA PÅ LANDSBYGDEN, DET LÖNAR SIG! •  JÖRANS BLOGG Örnsköldsviks omland en ovärderlig tillgång T E X T : J Ö R A N L U N D B E R G GLASBÄRANDE BYGGSYSTEM aluminium och stål www.alab.com WWW.SWG.NU