46 RUNTOM. COLLAGE NÄTRA men mordet på prästen fick förstås en central roll. Spelets kamp mellan hedendom och kristendom fanns förmodligen också på medeltiden och kanske fanns en förbjuden kärlekshistoria även med på den tiden. Berättelsen Det var juldagsmorgon i Nätra kyrka och storbonden och rikemannen Kam i byn Näsom skulle förstås som alla andra infinna sig på julottan. Som rikast och mäktigast i Nätra, har det i generationer berättats att han som vanligt hade silverskor på sin häst. Det bar sig dock inte bättre att det var snöoväder den här juldagsmorgonen. Prästen som hade ansvar för plogningen av en del av vintervägen till kyrkan, hade dock inte hunnit ploga under sina förberedelser inför julottan. I snöyran märkte Kam att hästen började springa lite haltande och upptäckte att den tappat en silversko. Kam letade i snödrevet, men ingenstans fanns skon att uppbringa. Han blev mer och mer förgrymmad på prästen som åsidosatt sina förpliktelser och ilskan vällde upp inom honom. Kanske hade han någon otalt med prästen redan innan och detta med den borttappade skon gjorde saken ännu värre. Kam fortsatte mot kyrkan och eldade upp vreden ännu mer, på sin väg till kyrkan. Försenad på grund av letandet av skon, så var han ensam där utanför och alla hade hunnit samlas inne i kyrkan. Han tog blosset från släden och ställde det i snödrivan vid porten, innan han klev in i kyrkan. Där drog han fram sin dolk och stegade raskt uppför mittgången mot altaret och högg prästen rakt i hjärtat. Inför den chockade församlingen vände Kam på klacken och gick samma väg tillbaka. Han tog sitt bloss och påbörjade färden hemåt. Några snabbtänkta män tog dock upp jakten och gjorde klart sina hästar så snabbt de kunde. Kam fick ett litet försprång, men fick ta det lugnt eftersom hästen inte kunde gå för fullt, med tanke på den tappade skon. Kanske stannade Kam också till, för att leta lite extra efter silverskon. Halvvägs hem till Näsom blev Kam upphunnen av de förföljande männen och han togs till fånga och fördes tillbaka till kyrkan. Där han låstes in för att bida sin tid. Där i kyrkan fick Kam sitta inspärrad tills våren kom och tjälen gick ur marken. Då grävde man ned honom upp till bålen, på platsen där han blivit upphunnen. Han smordes in med sirap för att locka flugor och andra insekter till honom, vilket skulle öka plågan ännu mer. För att riktigt förnedra honom så dukade man upp ordentligt med mat framför honom, som han kunde se och känna lukten av, men inte komma åt att äta av. För att han skulle leva någon dag extra och plågas lite längre, så matade man honom med lite ärtor och små bitar av rovor. Efter ett antal plågsamma dagar dog Kam och man gjorde ett röse av sten över honom. Scen från bygdespelet Kam i Nesom när det senast framfördes 2017. Christer Wisten i rollen som Kam, när denne ondgör sig över ett björnskinn från en björn fälld på hans mark.
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=