RUNTOM. 16 – OS i Sotji 2014, bronsmatchen mot Schweiz. Vi hade 2–0-ledning efter två perioder innan förfallet kom. Schweiz gjorde fyra mål i rad och till slut förlorade vi med 3–4. Det kommer alltid att vara en tagg för mig. Det och när vi åkte ut ur A-VM 2019 är min värsta ögonblick under hockeykarriären, säger Emma. Annars är det här med Damkronorna, eller Tre Kronor Dam som det numera heter, någonting som Emma värdesätter mycket: – Att ha fått vara en del av det, spelat många mästerskap, är verkligen ärofyllt. Emma gjorde fyra OS och vid det sista, i Peking 2022 fick hon det ärofyllda uppdraget att vara svensk fanbärare vid invigningen. Vem är den bäste tränaren du haft? – Den är jättesvår att svara på. Det finns flera olika utifrån olika aspekter. Sture Andersson är en som jag hade i yngre år. Vilken passion och hängivenhet han hade. Han gjorde allt ideellt och han la all sin själ i det. Otroligt fin person. Peter Elander vill jag också lyfta fram. Otroligt kompetent, stor passion och mycket erfarenhet. Han kunde få spelare och människor att växa. Fredrik Glader är den tredje som jag vill nämna. Kompetens och engagemang är det första jag tänker på. Han fick spelare och lag att prestera. Skulle säga att han har varit en stor pusselbit för att Luleås verksamhet är vad det är. Vi vänder på det, tränare du kom mindre bra överens med? – Klart att man har haft ledare som man kanske inte haft samsyn med. Men jag är uppfostrad att man ska ha respekt, och visa hänsyn för alla människor, även de man inte har samsyn med. Vilka har betytt mest för dig under alla år? – Givetvis närmsta familjen. Föräldrar, syskon och sambo. De har alltid varit mina största supportrar, samtidigt också mina största kritiker, på ett positivt och bra sätt. Vem är den bästa du spelat tillsammans med? – Michelle Karvinen, Jenni Hiirikoski och Gunilla Andersson. Bästa du mött? – Marie-Philip Poulin. Värsta motståndaren, spelare eller lag, du mött? – Det finns stökiga och bökiga enskilda spelare man stött på. Men spontant skulle jag vilja säga att det var under min tid i MoDo. Då hade vi en väldig rivalitet med Brynäs. Det var hårt när vi möttes och det kunde bli riktigt bistra duster mellan oss. Bästa hockeyminnet? – Här vill jag svara att det finns flera. Olika inom olika kategorier. Första guldet är alltid första guldet. Stort. Vinna guld på hemmaplan i en utsåld arena är också ett stort minne. Sedan när jag som 18-åring spelade mitt första OS i hockeyns Mecka, Kanada är ett oförglömligt minne. Någon annan händelse, stort som smått, som du aldrig glömmer? – När jag fick höra historier om hur unga grabbar lekte att de var Emma Nordin när de spelade hockey, eller landhockey på rasterna i skolan. Det är barriärbrytande. Drömyrke som liten? – Jag, precis som många andra, fantiserade om att bli hockeyproffs. Emma har haft en lång och framgångsrik karriär. Varit med om massor av saker. Men finns det någonting från karriären som hon ångrar? Så här svarar hon på det: – Jag har faktiskt ställt den frågeställningen till mig själv några gånger. Jag har funderat på hur framgångsrik jag hade kunnat vara om jag varit lite mer ego-driven. Men det slutar alltid med samma svar. Det är inte jag. Jag är den jag är och jag ångrar ingenting i min karriär. Vilken egenskap, från vilken spelare och vad, skulle du velat haft? – Lite mer av det individuella självförtroendet som Connor McDavid har. Att vara den avgörande mönsterbrytaren, att kunnat haft den edgen. Eller kanske lite som attityden "Foppa" hade som spelare. Bemästra det tuffa och hårda spelet som han kunde. Häftigt. TEXT: PATRICK EDLUND FOTO: MAGASINET HOCKEY/ BILDBYRÅN
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=