46 RUNTOM. ANUNDSJÖ AKTUELLT De många exotiska namnen skvallrar om att det inte bara är svenskar som varit här. Vi tackar till sist för titten och hoppas att den hungriga jätten blev mätt. På hemvägen går vi via en lång och ranglig trätrappa ned i kanjons botten. I klippbråten av nedfallet frostsprängt material påstår sig grottforskare ha hittat salar i fem våningar. Vi vågar inte testa sanningshalten, fast uvtjärnstrollet försäkrar att blocken ligger stilla. Här är det tyst och drar kallt där vi går på den spångade stigen. Is ligger kvar mitt i sommaren och rännilar av vatten stänker och sorlar mot hällarna. Vibbar av urtid hugger tag. En majestätisk kungsörn förstärker känslan när den stor och skarpögd glidflyger på uppvindarna och spanar in byten. Så är friluftsluftslufsandet i den dramatiska terrängen över och vi anländer till parkeringsplatsen. Där finns våra fossila fordon, eldhärd med kluven ved, bord och bänkar för färdkost och vila. Kalvbäckens friska vatten intill släcker törsten. En räddare i nöden luktar vi oss till. Ett litet rödmålat torrdass utan papper. Stockholmsgata är en mäktig naturupplevelse, en mytisk naturens egen tempelruin som fascinerar. Länsstyrelsen har i likhet med trollet uppdraget att vaka över naturreservatet. Rundmålade träd och pilar visar väg och informationstavlor upplyser. Inte ett slängt papper syns till. En tur vi varmt föreslår, inte särskilt ansträngande heller. Men det är inte slut än. Någon mil norrut finns reservatet Trolltjärn, i en fortsättning på Stockholmsgata. Här har andra varit före oss. En schaman, nåjd eller medicinman försökte här i tidernas begynnelse beveka rådarna i natur och underjord, de som härskar över djur och natur, att bringa lycka på fångst av älg. Ett utslag av jaktmagi säger de som vet. Vid den 12 meter djupa idylliska tjärnen, insprängd mellan höga klippväggar, har två bilder av älghuvuden färgade med rödockra påträffats. Konstnären har stått på isen en halv meter från tjärnens yta, målat och hoppats att bilderna ska ge positiv respons. Privatpersoner upptäckte det 6 000 år gamla konstverket 1992 när de åkte skidor över tjärnen. Det var duktigt gjort. Utom att vara svårtillgänglig är bildytan kraftigt vittrat och övervuxet av tät tuschlav. Nutidsmänniska kan ändå förnimma glimten från forntiden och känna sig stå på helig mark. Om schamanen lyckades beveka makterna vet ingen men jägartugan i närheten tyder på att Lägståans dal är goda jaktmarker. TEXT: LEIF VESTIN FOTO: EMMA LINDBERG & LEIF VESTIN
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=