16 om resultatet. Men först ska jag tipsa lite om hur jag har gjort, med minnesord på bokstaven T. TID Avsätt tid för ledarskapet och jobba proaktivt. När jag kom till gården var majoriteten anställda vita medelklasskvinnor 45–65 år. I ledningsgruppen ingick bara de som arbetade närmast patienterna. Jag byggde min egen organisation och ledningsgrupp, där alla 12–14 professioner är representerade. Kökschefen grät och sa: ’Det har jag väntat på i 20 år. Jag har aldrig fått frågan.’ Jag har fördelat och delegerat uppgifter för att frigöra tid till min största puck – medarbetarprocesserna. Tid för att bygga relationer är viktigast av allt. Vi måste ha tid för samtal eftersom vi inte kan läsa tankar. Jag vill fånga upp mina medarbetares svar på frågan: Vad är viktigt för dig vid sidan av jobbet? Själv vill jag kunna fortsätta vara stark för mina tre barn och min man. I min kalender blockar jag en tredjedel av dagarna för reflektion och uppföljning. Då hinner jag ta samtalet med den sjukskrivna kollegan och mejla en föräldraledig att vi saknar dig. Utan det utrymmet blir det ingen magi. Vi behöver också tid för svåra samtal. I Sverige är vi konflikträdda. Det tar emot att säga att någon har brustit, och utan tid blir det lättare att skjuta upp. Men det gör inte jag. Det är viktigt att snabbt gå in och rätta till och klargöra förväntningar. Jag avsätter tid för incheckning på alla möten. Den tar några minuter och skapar en öppen, gynnsam möteskultur. Viktigt är också att våga vara rebell och prioritera bort administration som tar tid från det vi älskar. Vi vill jobba med människor, inte sitta vid en dator. TYDLIGHET Tydlighet är superviktigt. Varför gör vi det vi gör och vart ska vi? När jag kom saknades mål och vision. Då är det inte konstigt om man irrar bort sig. Rutiner och policys är tråkiga att skriva, men förenklar samtalen när någon inte följer dem: ’Vi har en relationspolicy. Du får inte ligga med patienter. Tack för den här tiden.’ Arbetsbeskrivningar saknades, det var rena vilda västern. Med dem på plats blir det tryggt. Då har vi något att hålla oss till, och kan ibland kliva utanför boxen och testa nya saker. En visselblåsarpolicy har jag skapat trots att det inte krävs i företag med färre än 50 anställda. Jag vill aldrig mer att organisationen ska leva i förtryck utan att styrelsen känner till det. Nolltolerans råder mot diskriminering. Tidigare rekryterades varken invandrare eller personer med avvikande sexualitet. Rasistiska åsikter förekom, något jag har nolltolerans för. Hemma får man tycka vad man vill, men det får aldrig påverka kollegor eller rekrytering. TRANSPARENS Full öppenhet ska råda. Tidigare informerades bara en liten klick, men nu finns muntliga och skriftliga forum, så att alla kan följa vad som händer. Vissa springer i framkant, andra är långsamma och gör motstånd och dem måste vi intressera oss extra för. Det är normal gruppdynamik. Låt medarbetarna komma med svaren. Det kan vara svårt att inte ge snabba lösningar, men håll tillbaka och fråga efter deras förslag för att komma framåt. Och etablera förändring som ett normaltillstånd. Vi pratar också mycket om förväntat läge, så att det inte blir en chock, när det vi förväntar oss händer. I början uppstod stor stress vid suicidförsök, eller om någon fick en psykos. Men det är förväntat inom psykiatrin. Då ska vi vara lugna, inte hetsa upp oss. TILLGÄNGLIGHET Jag närvarar alltid vid morgonrapporten klockan 8 och träffar all personal. Jag har örat mot marken för att hinna agera innan friktion eller konflikt uppstår. Jag har stort engagemang i medarbetarna, håller det jag lovar och återkopplar snabbt, gärna med vändande mejl, så att jag alltid är i fas. Med tom tid blockad i kalendern kan alla snabbt få vad de behöver. Det är också viktigt att ibland inte vara tillgänglig. Min roll innebär jour dygnet runt, men jag svarar inte på icke-akuta ärenden utanför kontorstid, och vill inte att mina medarbetare ska jobba över.
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=