60 Tisdagar i november och framtidens ledarskap Text: Sara Backman ”Vissa dagar kan till och med en nagel kännas tung att bära för ett barn”, sa sjuåringen och tittade ut genom bilfönstret. Det var en tisdag i november. Tisdagen är den vanligaste vardagen. Det sista slaget stod mellan tisdagen och torsdagen men striden vanns lätt av torsdagen med sina pannkakor och närheten till fredagens förväntan och helgens prakt. Så en tisdag är en tisdag och för det mesta vanligt vacker ändå. Men en tisdag i november är en egen kategori. Den kan kännas som en nagel som är för tung att bära, en repa i lacken, handtagen som lossnar på papperskassen full med mjölk på extra-pris, den missade bussen efter ett föräldramöte på skolan, det jobbiga mailet du råkar se medan du packar ihop för dagen, mascaran som kladdat under ögonen, högen med ren tvätt som halkar ner från sin plats i soffan rakt ner på en kaffefläck på golvet, det glömda lösenordet, bankkortet kvar hemma när du står i kassan, krocken i bilkön, en arg lapp från grannen på din ytterdörr, det trasiga paraplyet när det regnar, ett barn som är trött och skriker och sparkar på golvet i affären efter sen hämtning på förskolan, gröt som fastnat på botten i kastrullen, telefonkö till CSN, försäkringskassan eller vårdcentralen, lera i hallen och på kläderna och i själen. Det är som en loopad repris på en missad straffspark i slutspelet. Det är som att orka höra orden demografisk utmaning och kompetensförsörjningsbrist en enda gång till när man står med akuta bemanningsbehov och överbeläggningar, restriktioner och varsel. Ibland känns det bara för mycket. Jag kan ha haft för många tisdagar i november som inträffar alla dagar i veckan, men jag förstår känslan så väl. Det är inte enkelt att fokusera på stora visioner och mål när resurserna för att ta sig dit är ansträngda. Den bild av en annalkande katastrof som ibland målas upp som en silvertsunami växer sig större ju längre vi ser på den. Våra verksamheter står inför komplexa problem som kräver betydande insatser och där varje dag kan kännas fylld av både uttalade och outtalade förväntningar. Vi vet att vi inte kan lösa allt på en gång, och ibland känns stegen mot framtiden för tunga att gå för en linjechef i vården. SYSTEMLEDARSKAP FÖR EN PERSONCENTRERAD VÅRD Just därför är det också viktigt att vi delar med oss av de positiva förändringar som faktiskt sker. Trots utmaningarna ser vi tecken på att framtidens ledarskap i vård och omsorg är på väg att utvecklas i en ny riktning. Omställningen till en Nära vård-modell kräver att kommuner och regioner samarbetar för att utveckla vård och omsorg utifrån invånarnas perspektiv. Detta innebär att ledare måste arbeta över organisatoriska gränser och anta ett systemledarskap för att skapa en sammanhållen och personcentrerad vård. Det sker en förvandling som är både inspirerande och hoppfull. Ett exempel är samarbetet mellan Martin Myrskog från region Kronoberg och Jennie Vidal från Ljungby kommun, som du kan läsa om här i Årsmagasinet. Initiativ som detta ger oss en glimt av hur vi tillsammans kan skapa förändring, och de påminner oss om att det finns möjligheter mitt i de svårigheter vi står inför. LEDARSKAPSKULTUR Framtidens ledarskap inom vård och omsorg handlar inte bara om att hantera brist på personal och stressiga situationer. På konferensen för Ledarnas Nätverk i Norden (LNN) på Färöarna, 2024, presenterade Sigrún Gunnarsdóttir, och Rósa Eiríksdóttir forskning kring betydelsen av
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=