29 HJÄRTOPERATIONEN Här vill jag ge ett exempel från mitt liv. Min 16-åriga son behövde en hjärtoperation i våras. Han har ett läckage mellan höger kammare och förmak och har läckt 50 procent av allt blod i varje hjärtslag sedan födseln. Nu var hjärtat så förstorat att det måste opereras. Vi åkte till Lund och träffade hans kirurg, som gick igenom vad de skulle göra. På operationsdagen lades han in och vi hade några oroliga timmar på stan. Kom tillbaka och fick höra att allt gick bra. Läckaget gick snabbt ner och hjärtat förminskades. Efter ett par veckor hemma ringde kirurgen och sa: ’Vi var nöjda när vi sydde ihop. Men nu är vi inte det längre. Vi började på 50 procents läckage, men jag gjorde en missbedömning och vi fick bara ner det 27. Vi kunde tagit ner det till 15. Jag skulle vilja göra om operationen.’ Oj … tänkte jag. Sonen satt bredvid och förstod vad det här innebar. Sedan sa läkaren att han ifrågasatte om det var han som skulle göra operationen. Han hade uppenbarligen gjort fel. Vi tittade på varandra. ’Alltså, vi vill inte att någon annan än du gör det.’ Så kände vi för att han själv ifrågasatte om han gjort rätt, och förstod ifall vi vill ha en annan kirurg. Vi började planera för resan. Då fick vi ett nytt samtal: ’Jag är ledsen att utsätta er för den här berg- och dalbanan. Men jag har varit i kontakt med kolleger i andra länder som säger att de skulle gjort samma bedömning som jag. Och jag kan in försvara att lägga en frisk 16-åring på operationsbordet för det egna egot.’ I det läget fick vi ännu större respekt. När än nästa operation måste göras vill vi ha just den kirurgen. Hur fick han vårt förtroende? Jo, genom att äga en situation där han gjorde sig så sårbar att han riskerade att vi verbalt kunde slå ner honom, men litade på att vi inte gjorde det. Det är att visa värme och kompetens. OBEHAG ÄR INTE FARLIGT Det stannar inte vid adrenalin. Nu kommer obehaget. Till vardags kallar vi det oro eller stress och det är problemets kärna. För hjärnan är obehag = fara. Våra förfäder hade dött av missbedöma obehag som ofarligt. Därför överdramatiserar nervsystemet: Skydda dig. Ta inte ansvar. Fly! Men som ledare måste vi stå kvar i obehaget, ta riskerna och axla ansvaret. Även när det blir fel. Du kan inte bryta ihop och bli obekväm, för då blir alla andra också det. När nervsystemet uppfattar att det är farligt att ha problemet utlöses kortisol. Det är alltså inte problemen i sig som utlöser påslaget. Den stora poängen är därför att inse att obehaget inte är farligt. Det bara känns så. Vi behöver en strategi för att hantera oss själva, få ner stresspåslaget, lugna våra nerver. Många använder frågan: ’Vad är det värsta som kan hända?’ Den är inte optimal. Bättre är att ifrågasätta hela premissen: Är detta farligt? Har du sinnesnärvaro nog att ställa frågan är det sannolikt inte farligt. För då hade du agerat på instinkt, för att överleva. Ställ frågan högt! Frågor som besvaras i ditt huvud kommer att bekräfta det du redan tror. Hjärnan är 2 procent av kroppen som tar 20 procent av vår energi. Det är en otrolig energibesparing att inte ändra sig utan lita på sin tidigare tanke. Kroppen upplever att det är farligt, men när du högt besvarat frågan med ’Nej’ blir detta självklart, för farligt är bara livsfarligt. Annat är bara obehagligt. Det här verktyget använder jag varje dag, i arbetet och socialt. Jag frågar om det är farligt, hör mig själv säga nej och känner kortisolet sjunka. Jag inser att jag överreagerar. Eller att situationen är farlig, men inte för mig, jag inte är offret. Då är det inte jag som behöver kortisolet. En brandman som ska rädda ett barn i ett brinnande hus är i en farlig situation, men han är tränad för det. Han behöver inget kortisol, det soggar bara igen hans system. Barnet är offret. KORTISOL OCH PANNLOBEN Kortisol, som är den tredje nivån av stressreaktion, blockerar vår pannlob. Därför har vi inte råd med för mycket kortisol på jobbet. Det kommer när många saker ger oss adrenalin: Du får ett upprört mejl, blir ifrågasatt, upptäcker sju missade samtal från en hantverkare som du glömde ge nyckel. Livet händer och när det blir för mycket kan kortisol blockera din tankeförmåga. Men tro inte att din hjärna får kortslutning på grund av själva problemen. Problem skulle vi ha om vi så levde i utopia. Det är hur vi värderar att
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=