28 ADRENALIN GER ACTION Och här kommer nästa steg: adrenalin. Nu pratar vi action. Du konfronterar kollegan, tar mötet, lär dig systemet, presenterar information, pekar med hela handen. Vi kan kalla det att utföra ett professionellt arbete. Och nu händer saker. För när du gör något tar du en risk. Nu är ditt nervsystem, som egentligen bara vill överleva, i gång. Du kan bli utesluten ur flocken. För våra förfäder på savannen innebar det döden och nervsystemet skickar samma signal till vår hjärna idag: Du måste bli accepterad och mötas av förståelse. Men så snart du sätter ner foten och bestämmer vägen framåt eller konfronterar en medarbetare finns risken att du möts av kritik: Vad menar du? I det läget är det uppenbart för din hjärna att du har utsatt dig för en risk. Då är det bara att djupandas. För samtidigt som du bara är människa, kommer risken för dig som ledare med ett ansvar. Du har ett ansvar för att vården fungerar, tekniken levererar, att alla känner sig inkluderade. Du har ansvar för mycket och tar en risk genom att agera. Alternativet hade varit motsatsen till att vara ledare, att ansvaret rinner som på teflon. ’Jag gjorde bara som jag blev tillsagd.’ Ansvar är tungt att axla för ett nervsystem som bara vill överleva. Därför undviker folk det. Det är tungt att ta på sig att säga: ’Det här tror jag på, så gör vi’. Eller ännu värre: ’Det fungerade inte. Jag gjorde en felbedömning.’ Att fortsätta stå stabilt och äga situationen även när du har misslyckats är bland det mest respektingivande du kan göra. Men oj vad många som är rädda för det. Att fortsätta stå stabilt även när du misslyckats är bland det mest respektingivande du kan göra. För att illustrera det berättade Anna om en händelse i sin familj.
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=