16
❘
svensk skyttesport
❘
nr 2 2013
➤➤
tycker. Man lär ju träna tävlingsner-
verna om inte annat, säger hon.
När det är dags för lillebror Alexan-
ders tur att skjuta är det med Victorias
gevär då han inte är skytt på fritiden
som sin syster.
– Det händer någon gång där hem-
ma ibland. Så att jag inte glömmer
bort allt. Jag tycker att skjuta är roligt
och så, men jag är hellre ute med ett
fiskespö.
Det är inte omöjligt att han blir
tävlingsskytt i framtiden, när han
gått gymnasiet och tagit jägarexamen,
men till dess tycker Alexander ändå
att det är roligt att kunna få vara med
och tävla ibland.
– Det är jätteroligt. Det är jättebra
på det sättet att man kan få komma
och prova på.
Vad tycker du om dagens tävling?
– Det är rätt så bra. Det är både lät-
ta duvor och lite svårare. Det är lite
skillnad på hur man ska lägga an och
komma in i gunget.
Träffvänligt är bra
– Ny duva! Ny duva!
Borta på fjärde stationen kastar en
kastare flera duvor in skogen i dag,
istället för in i synligt skjutläge. Skyt-
tarna är dock oberörda och står lugnt
och inväntar en ny skjutbar orange
duva. Här möter jag hemmaskyt-
ten Stefan Runarsson som gör en av
sina årliga insatser på tävlingsbanan.
Som skytteansvarig på Jägareförbun-
det i Uppland jobbar han med att jä-
gare ska komma ut och skjuta och bli
bättre. Han betonar vikten av att det
finns tävlingar såsom Sverigeduvan,
som påminner mycket om jakt och
där det inte är alltför svårt.
– Det ska vara träffvänligt men
svårt att skjuta fullt. En medelmåttig
skytt ska väl träffa 15 eller uppåt 20
duvor, för då är de ju nära. Då vill de
åka igen. Träffar du fem duvor, hur
sugen är du då på att komma nästa
gång? Och ingen station ska vara
omöjlig, säger han.
Inom Jägareförbundet bedrivs Jä-
garduvan som fungerat lite som inspi-
ration till Sverigeduvan. Tävlingsfor-
merna påminner om varandra, men
skiljs åt av att man till exempel inte får
börjamed geväret uppe vid axeln i vän-
tan på duvan och att man går i skjutlag
i Sverigeduvan. Det sistnämnda tycker
Stefan Runarsson är bra.
– Det är en fördel här att man går
i grupper, för då får du mycket hjälp
om du är gröngöling.
Potentiell blivande
tävlingsskytt
En skytt som upplever just det att
man får mycket hjälp är rookien Mat-
tias Eriksson som nu nått bana fyra.
Han har fått kloka tips och råd, inte
bara från kompisen Jonas utan även av
de övriga fyra i skjutlaget, konstaterar
han efter att ha avslutat sin runda.
–Det kändes ganska bra. Jag fick 11
träff. Det var ganska svårt, jag tänker
inte på anläggningen och det påpekar
de andra.
Var det roligt att tävla i dag?
– Ja, väldigt roligt.
Blir det en tävlingsskytt av dig
framöver?
– Ja, det tycker jag att det känns som.
Jag frågade i dag vad jag behöver för
att lösa licens, så det jag hade jag nog
tänkt göra. Jag tycker att det verkar
väldigt roligt, och jag känner några
som håller på. Jag har en fördel som
känner någon som har lite koll, så att
jag kan följa med om han ska åka.
Är det lätt att komma in i tävlandet
annars tycker du?
– Helt lätt är det inte. Man måste
ha någon känning. Sedan är det bra
också att man får komma på en sådan
här tävling utan att ha en licens.
Vikten av rekrytering
Skyttar som kvalificerat sig till finalen
i Gyttorp Sverigeduvan måste ha täv-
lingslicens för att få skjuta den. Men
förhoppningen med tävlingen är ock-
så alltså att öka antalet tävlingslicen-
sierade sporting-skyttar i allmänhet,
för att de upptäcker att det är roligt
och därmed vill tävla mer. Tidigare
grenledaren Derek Martin säger att
det handlar om grenens överlevnad.
– Vi måste ju få fler tävlingslicen-
sierade skyttar och locka ungdomar,
gör vi inte det dör vi ju på sikt. Det
handlar också om ekonomin i för-
bundet och ekonomin i fitasc-grenen,
så att vi kan utveckla sportingen, ha
Träffvänligt är bra, tycker Stefan Runarsson som menar att det gör att skyttar vill komma tillbaka och skjuta igen.
Benny Andersson, Patrik Skoog och Mattias Andersson följer intresserat skyttet.
reportage
