8
❘
svensk skyttesport
❘
nr 1 2013
det har varit
en januarinatt med knappa
20 minusgrader. Det är bistert och det är kallt
vid skyttebanan där i Grums vid den isbelagda
Vänern. Känslan är att det är mycket långt till en
härlig och ljum sommardag.
Marcus Bryntesson berättar hur ett tränings-
pass en vinterdag kan se ut.
– Det blir en serie, sedan in och värma sig. Är
man fem personer som skjuter en serie så kan det
ta en 20-25 minuter. Då kan det bli kallt, berättar
Marcus Bryntesson.
Den här lördagen har Marcus och pappa Gert
Bryntesson åkt de 11 milen från Töcksfors. Men
det visar sig att det inte ens blir en serie. Kastar-
men har låst sig i kylan så det blir inte en enda
duva!
Trots hårt jobb i kylan av Gert, och ännu en
person från Grums jaktskytteklubb som anslutit,
så blir det inget skytte denna dag och det är bara
att åka tillbaka de 11 milen.
– Om det krånglar så här så är det klart att man
– När man är ute och tävlar i Sverige så måste
man prata en annan svenska så att folk förstår.
Och det lite lustiga är att när man sedan kommer
tillbaka hem så undrar kompisarna varför jag ska
prata så fint för.
Tillsammans med Martin Ronge (artikeln här-
intill) har de båda haft den rutinerade Gunnar
Söderbäck som tränare. Söderbäck som tyvärr gick
bort i våras är mannen som gett de både värmlän-
ningarna grunden till att kunna bli riktigt bra.
– Han visste allt. Han var otroligt rutinerad
och lärde oss hur du ska stå och precis hur du ska
göra.
– De första åren var det mycket nervositet för
mig. Man tittade runt på de andra och på poäng-
tavlan så fort man hade skjutit. Nu har jag fokus.
När det är min tur tittar jag upp och på duvan.
Annars kollar jag ner i plattan eller ner i marken
och försöker att inte tänka på någonting. Det är
fullt fokus! Och det är viktigt att rörelserna är
precis lika inför varje duva. Då går det bäst.
■
värmlandS-
Skyttar
med landSlaget i Sikte
Marcus Bryntesson och Martin rogne är två värmländska killar
med ett tydligt sikte – landslaget. De är båda bland Sveriges bästa
juniorskyttar i sina respektive grenar och har också båda två
deltagit i landslagssammanhang. Det har gett dem blodad tand
och nu vill de i de närmaste landslagstesterna visa att de håller
klassen. och det målet gör träningen nödvändig och rolig, så pass
att inte ens vintern stoppar dem.
text & foto
per Hellström
portrÄttet
MarCUS BrYnteSSon
bästa resultatet 96 träff av 100 har nordisk trap-skytten Marcus bryntesson, 16 år, lyck-
ats med på tävling vid hemmabanan bråne, grums jaktskytteklubb. Men några 96 träff
kommer det inte handla om denna dag när vi möter honom.
Fakta
marcus
åldeR
16 år.
boR
Töcksfors.
gRen
Nordisk trap.
klubb
Grums.
tRäningsbanoR
Grums och Töcksfors.
huVudsysselsättning utanföR skyttet
Sista terminen i nian.
Sedan kan det bli skogsbruksgymnasiet i Sunne.
andRa egenheteR
i sin första älgjakt i höstas fällde han en älgkalv.
stöRsta meRiteR
Personbästa med 142 träff
vilket gav en tredjeplats i landskampen 2012.
mål
Skjuta bra i landslagstesten i vår och sommar. Vara med i landskampen i Köpenhamn i augusti. annars är målet
att göra bra ifrån sig i junior-SM samt i öppna SM.
kommande täVlingaR
Från i mars någon gång är det tävling varje helg. Landslagstesten som i år börjar i Lands-
krona i slutet av april, sedan också i Umeå.
maRcus om maRtin
– han är väldigt duktig och har gjort stora framsteg det senaste året.
längtar till t-shirt och jumper och en sol som lig-
ger på perfekt bakifrån. Det är då det är absolut
roligast och skjute, säger Marcus Bryntesson på
sin klingande värmländska.
2012 blev ett framgångsrikt år för Marcus
Bryntesson. På landskampen i Norge exempelvis
sköt han personbästa med 142 träff och med det
blev han bäste svenske junior med en tredjeplats.
Och fler gånger i juniorlandslaget i nordisk trap
ska det definitivt bli.
– Det vore roligt att komma iväg till Danmark
där landskampen kommer gå i år. I nordisk trap
kommer man inte iväg så mycket längre, säger
han och ler.
– I år har jag också kommit igång tidigare med
träningen. Ifjol blev det nog bara 6 000 till 7 000
skott. Ska nog pröve att skjute mer i år. Vore fint
med det dubbla, säger Marcus.
Det går inte att ta miste på den värmländska
dialekten. Den är Marcus givetvis mycket väl
medveten om själv.
