När Ulf Brandt gick i pension i 63 års ålder trodde han att lärarlivet var avslutat. Han hade då arbetat som NO- och matematiklärare sedan 1987 både på högstadiet och gymnasiet. Men pensionen blev inte slutpunkten. I stället började ett nytt och friare kapitel i livet. – Det var helt underbart att gå i pension, jag kände inte att jag saknade jobbet alls, säger Ulf som mestadels haft Husumskolan som fast arbetsplats. Det dröjde dock inte länge innan telefonen ringde. En sjuk lärare behövde ersättas på Husumskolan och Ulf tackade ja. Sedan dess har det inte gått en termin utan att han hoppat in som vikarie. – Någon sa ”vad kul att du får vara på skolan och ha något att göra” – så är det inte, jag har fullt upp. Att möta elever igen betyder dock mycket. – Kontakten är nästan ännu bättre nu. De ropar i korridoren: ”Ulf, ska vi ha dig i dag?” Det är väldigt positivt. Eleverna bryr sig inte om att jag är pensionär, det handlar mer om hur man är som person. Ulf uppskattar också att fortfarande få utmanas. Trots nästan fyra decennier i skolan händer det ofta att elevernas sätt att tänka ger honom nya perspektiv. – Jag är fortfarande kunskapsmässigt nyfiken. Varje lektion är olika, man måste vara på tå. Och jag vill aldrig ha en lektion då vi inte skrattat ihop. I år fyller Ulf 70. Något stoppdatum finns dock inte. – Så länge det känns roligt och jag känner mig pigg fortsätter jag. Hans råd till andra som tvekar inför att jobba efter pensionen är tydligt: Fortsätt om du finner det meningsfullt, men gör det på dina egna villkor. – Det handlar inte om att jobba hela dagar. Jag har sett folk som trappat ner väldigt mycket, ibland blir det nästan som att de tynar bort. Ta små uppdrag i stället, om du orkar – håll i gång hjärnan. För mig ger det tillfredsställelse och glädje. Lite extrapengar kan också vara bra, då kan man fiska mer. TEXT: TOMMY EHLIN. FOTO: PRIVAT. dƌŝǀƐ ĨŽƌƞĂƌĂŶĚĞ ŝ ŬůĂƐƐƌƵŵŵĞƚ När Ulf Brandt gick i pension såg han fram emot friheten. I dag är han en återkommande vikarie på Husumskolan och uppskattar undervisningen mer än någonsin. Skillnaden mot förr är påtaglig. –Det är relativt hårt jobb i skolan, tidigare var man ibland så slut att man inte orkade göra något mer efter jobbet. Nu är jag inte med på konferenser och allt annat, det känns jättebra att bara jobba litegrann. Jag undervisar, säger hej då och går hem. Det är en frihet som inte går att jämföra. Hur ofta han jobbar varierar kraftigt. Ibland kan det gå en hel månad utan uppdrag, ibland blir det två veckor i sträck. Friheten att kunna tacka nej är viktig, särskilt när fisket lockar eller jaktsäsongen drar i gång. Parallellt är han engagerad i knivtillverkning och håller kurser via Studiefrämjandet. 8 GRUNDSUNDA TIDNING NR 1 2026
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=