En pulshöjare blir det när jag vandrar ut till Långnäset, en udde som bildades under istiden och som sträcker ut sig i Myckelgensjösjön som en pir. På den fina grillplatsen tänder jag en eld så jag kan värma mig medan jag förundrat tittar ut över Myckelgensjösjön. På sommaren blåser det i regel en ljum vind här ute, den blåser runt den mytomspunna sägnen om lappflickan som spådde förbannelse över just Långnäset. Det skulle förbli kargt och kalt därute för alltid, enligt henne. Den förbannelsen har slagit rot, inte fullt ut kanske, men nästan, Men jag älskar Långnäset ändå, fast du är lite karg och lite blåsig. Sommaren är som bäst när jag tar mig till Östalviken, ”Ut pa san”, Myckelgensjö´s Miami beach för just sol och bad. Den långa stranden, det långgrunda vattnet är en pärla för ortsbefolkningen och för turisterna. Att kunna sitta på bryggan och titta på den underbara bygden och den sköna solnedgången, det är den stora kärleksgåvan från hembygden till mig. Nästa anhalt på min vandring blir nu till Gammelgården, som ligger mitt i byn. Jag plockar fram mitt kärleksbrev till dig kära Myckelgensjö. Jag lägger ut det på den solvarma bron till storstugan. Jag läser högt för dig om naturen, människorna, bygden och om vårt språk, Anundsjömålet. Vi övar tillsammans du och jag på de rätta uttalen. Fo ja, ja fo ja falj dä, fo ja falj dä pa kärleksvandringa janing byn? Men tänk öm vä gå i vella? Låt oss gärna gå vilse, jag är trygg när vi två är tillsammans. Kvällsbrisen leder oss på de rätta stigarna igen. Jag är stolt över min dialekt, att kunna kommunicera med andra Anundsjöbor på det språk som vi förstår bäst. Då känner jag gemenskap och trygghet. Vi förstår varandra många gånger bättre på mål än om vi skulle ha pratat rikssvenska med varandra. Jag älskar mitt Anundsjömål. Det är ingen som kan ta ifrån mig denna underbara gåva, den kommer jag att alltid bära med mig. Jag slår mig till ro här på Gammelgården, försöker att föreställa mig bönderna som bodde på denna plats för snart 400 år sedan. Denna gård som består av ett 30-tal byggnader och det finns en byggnad för varje funktion som behövs för ett självhushåll på den tiden. Jag hedrar dessa män och kvinnor som brukade denna gård med all deras kunskap och vetande. Ni alla, skall bevaras med stor respekt djupt i mitt hjärta. Jag viker ihop mitt brev med stolthet och vördnad. Lägger det varsamt ner i minnenas kista, tillsammans med andra fina minnen från min hembygd. Jag tittar ut över sjön och ser solen som glittrar i vattnet. Jag låter tankarna dröja sig kvar en stund, innan jag återvänder hem igen. Men jag återkommer till denna underbara plats och jag ser fram emot många nya vackra dagar tillsammans med dig Myckelgensjö. Tack för att jag har fått växt upp med dig. Du kommer att finnas långt här inne i mitt hjärta och jag ska vårda dig ömt. LISELOTTE BACKMAN, BREDBYN 12 ANUNDSJÖ AKTUELLT NR 2 2026
RkJQdWJsaXNoZXIy MzE5MDM=